Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ioo I ingen annan är frälsning
Gud? nej! vilka aldrig kunna borttaga synder. Således,
därom var fråga: icke att blidka Gud, utan: att borttaga
synder. I v. 12—14 heter det: Men denne, då han hade
offrat ett offer för synderna, det evinnerligen gäller, sitter
han på Guds högra hand och väntar nu, till dess hans
ovänner lagda varda honom till en fotapall. Ty med ett offer
haver han evinnerligen — blidkat Gud? nej! — fullkomnat
dem, som heliga varda. Således, därom var fråga: icke att
blidka Gud, utan: att fullkomna oss. Därom säger ock
Paulus: I ären i honom fullkomnade (Kol. 2: 10).
Detta är, vad Skriften vet att vittna om offrens
betydelse, det och intet annat. Och emot detta hjälper intet,
evad en akademisk lärare eller vem annan som helst må
hava att säga.
Nu hava ock sådana varit, vilka, när jag visat dem på
Hebr. 10, hava svarat: "Det är sant: det kapitlet framställer
endast offrens betydelse för människan, men därmed är
ju icke den andra sidan förnekad, nämligen deras betydelse
för Gud till hans blidkande, vilket är deras väsentliga sida".
Men när jag svarat tillbaka: Jag vill giva eder rätt,
så-snart I visen mig något ställe, där Skriften omtalar den
där andra sidan, då har man genmält: "Den ligger i
sakens natur, den är så solklar, att Skriften icke behövde
omnämna den" — ja tänk: själva kärnan och väsendet
i den från tidsåldrarnas begynnelse fördolda hemligheten
(Kol. 1:26) skulle nu vara något så självklart, att
Skriften icke behövt omtala det! — och så har man med
Welin-der funnit det "högst besynnerligt", att jag lagt sådan
"tonvikt därpå, att det ingenstädes står skrivet"!1 I Skriften
1 Ja, Linnarsson säger t. o. m. i Theol. Tidskr. att jag därmed
"slagit över till en osund överdrift". Nuväl, det skall då vara "osunt"
att hålla hårt på, vad Skriften lärer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
