Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
ikamraternas berättelse; det var alldeles, som om den
handlat om en vilt främmande, en flicka i en saga.
Det enda, som gladde henne, var att hon nu ej längre
behövde plågas av den dumma inbillningen, att
stackars mamma satt inspärrad utan mat och dryck i
Ba-variastatyns huvud. Och så förstod hon fadern bättre
nu, sedan hon visste, vad han genomgått. Inför honom
låtsade hon naturligtvis ej om, vad hon fått veta. Hon
kunde inte ens tänka sig, hur det skulle vara att tala
med honom om något utöver det vardagliga. Om hon
försökt det någon gång — t. ex. gjort honom någon
fråga om modern — hade han fått ett stramt, nästan
förolämpat uttryck omkring munnen och gått in till
sig utan att svara. Han var ju så sjukligt rädd för att
låta någon ana, vad han innerst kände, och han
tycktes nu en gång vilja ha det så, att hans egen dotter
skulle vara en främmande, nästan obehörig person,
som han tolererade i sitt hus av pliktkänsla, på villkor
att hon ej störde honom i den ensamhet han skapat
till omkring sig. Stackars pappa! Hon förstod nu,
varför han ibland kunde bli så mörk i ögonen, då han
såg på henne; hon var ju, efter vad det påstods, en
levande avbild av sin mor, fastän inte så vacker på
långt när. Och om han vetat, att hennes skolkamrater
nu givit henne nyckeln till hennes egen barndoms
hemlighet, skulle detta snarare ha ökat än minskat
avståndet mellan far och dotter. Det sade en instinkt henne,
och därför teg hon.
Hennes nya kunskap hade alltså ej åstadkommit
någon egentlig förändring i hennes vardagsliv. Men
besynnerligt nog hade den höjt hennes självmedvetande,
så att hon nu betraktade sig som en högst märklig
liten person. Det var helt och hållet skolkamraternas
fel. De tröttnade aldrig på att tuta i henne, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
