Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
teatern än. Hon öppnade boetten på sin lilla klocka
och trevade på visarna. Fem minuter i halv elva. Då
hade hon ännu sju evigheter att vänta.
Tänk, att han hade vågat skriva! De där artisterna
äro visst ena riktigt förvägna krabater. En Guds lycka
var det, att hon själv hade tagit emot posten i kväll.
Tänk, om faster Lavinia —! Då hade det blivit ett
himla spektakel med bibelord och Belzebub och eld
och svavel...
Men naturligtvis måste han skriva... efter vad som
tilldragit sig i majorskan Asps trappa i morse. Yvonne
hade enkom gått till den odrägliga gumman för att
komma åt att råka hennes hyresgäst och säga honom,
att hon inte kunde komma på teatern sista kvällen och
se honom som lord Rochester. Det var inte passande,
att en flicka av fin familj visade sig på teatern mer än
tre gånger på en månad, och farbror Pontus hade sagt
bestämt nej. Men då Volmer Vang inte kom ut från
sitt rum, fastän hon höjde rösten, alldeles som om
tant Hedvig varit lika döv som sin syster, förstod hon,
att han inte var hemma. Hon satte sig att titta i
reflexionsspegeln, och då hon såg honom komma nere på
gatan, sade hon hastigt adjö till tant och kilade ut och
kom just lagom för att möta honom i trappan. Och här
sade hon honom nu i flygande hast adjö och tusen tack
för all konstnjutning och alla trevliga promenader i
stadsparken, för hon kunde ju inte få komma på
teatern i kväll, och nu fick hon väl aldrig se honom mera.
Och då hade han sett på henne så där förtjusande
oemotståndligt slukande med sina svarta solar till ögon
och slagit bägge armarna om henne och kysst henne
på munnen tre gånger så hårt, så hårt, att hennes
läppar ännu i denna stund voro ömma efter pressningen
av hans tänder... nej, att han vågade! Det skulle inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
