- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
31

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR ii

han förut brukat, tydde på att saken var sjuk. Min
svägerska gick in i hans rum med paketen, och medan
hon stod där framför hans skrivbord, bekymrad och
orolig, såg hon, att han nyss måste ha skrivit ett brev
ty läskpapperet på bordet bar ett alldeles färskt
avtryck av ett namn med understruken adress. I sin
djupa samvetsvånda tog den goda Hedvig upp
läskpapperet, höll det framför spegeln och kunde nu läsa
adressen, som var skriven med stora bokstäver. »Fröken
Yvonne Friman, Storgatan 13, härstädes», stod det
alldeles tydligt.

— En sådan katta! utbrast Yvonne harmset.

Landskamrerns huvud gled långsamt runt på den

höga, styva löskragen, och de båda bakifrån
uppkammade grå hårtestarna, som bildade uggleöron på hans
kala hjässa, tycktes spetsa sig och lyssna.

— Det är alltså bevisat, att du i dag med lokalpost
har mottagit ett brev från bemälda herr Vang, fortfor
han efter att ha blinkat ett par gånger med de tunga
ögonlocken. Och nu är det min plikt som din
förmyndare och farbroder att avfordra dig detta brev och
övertyga mig, att dess innehåll ej är av den art, att det
kan förleda dig till tukt och anständighet sårande
handlingar. Var god och ge mig...

Han tystnade häpen, ty med oväntad beredvillighet
hade Yvonne tagit upp brevet ur sin ficka. Men nu
rev hon det i små bitar, gick sedan fram och lade dessa
i en liten hög framför honom på skrivbordet och sade:

— Var så god.

Landskamrern kippade efter andan och dök ner
bakom löskragens ointagliga vall.

— Ditt uppförande vittnar om ett klandervärt trots
mot dem, som vilja dig väl, sade han. Nå, huvudsa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free