Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ERNST LUNDQUIST
ställe att placera mig på, så är det bäst både för er
och mig... men låt det helst ske snart, för nu har du
sett, att jag inte hunnit bli riktigt petrificerad än, jag
kan spränga mig lös ur all den aska, som här har
långsamt sållats över mig i två års tid, och göra ett
salto-mortale och skena över skacklorna, så att skandalen
sprätter högt upp till och med på edra dygdeblanka
fönsterrutor!
Och medan landskamrern satt där med gapande mun
och klippte med ögonen, som om hennes sista ord
manat fram en fasans syn för hans blickar, strök hon
häftigt pappersflingorna från bordet, så att de yrde långt
ut på mattan, och i nästa ögonblick slog dörren igen
efter henne med en smäll.
Hon gick direkt fram till fönstret i sitt rum, lät
rullgardinen flyga upp och lutade sig långt ut i nattluften
för att lyssna. Se kunde hon ej längre, ty gaslyktorna
voro redan släckta. Men hon hörde inga steg, ingen
viskning, icke ett ljud. Han hade tröttnat på att vänta,
och så hade han gått. Nå, sak samma. Vad skulle
hon ha sagt honom, om han nu stått där nere? I
denna stund kände hon klart och tydligt, att hon inte
älskade honom, det var bara i hans närvaro som hon var
förhäxad av hans ögons hypnos. Men ändå... hade han
nu stått där nere och lockat henne, hade äon kanske
hoppat ner i hans famn och rest med honom, bara för
att slippa kvävas här av allt detta vidriga, torra, gråa,
som hon söp i sig med varje andedrag.
Hon stod länge vid fönstret och lät höstluften svalka
sin heta panna och sina bultande tinningar. Hon
andades så fritt och härligt sunt, det hade varit skönt att
få tala ut en gång där nere. Och då klockan slog tolv
i tornet, klädde hon av sig utan att tända ljus, gick till
sängs och somnade nästan genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
