Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
FEMTE KAPITLET.
Då Sophy och Vick den kvällen träffade sin mor nere
i badrestauranten, voro de blixtrande förargade på
Yvonne, som mitt upp i ett crocketparti hade kilat från
dem med en herre — den där unge herrn, som alltid
brukade sitta på bänken och se på spelet och som
Yvonne hade talat med en gång förut.
Borgmästarinnan blev livligt intresserad. Vilken herre? Jo, han
med sorgfloret, som satt ensam och åt vid
fönsterbordet där borta. Fru Faxe granskade honom noga
genom sin lorgnett, tog löfte av flickorna att inte säga
något till Yvonne om detta, då hon kom ner, och var
efter supén ivrigt sysselsatt med att bland sina bekanta
fruar inhämta underrättelser om herrn med sorgfloret.
Det var verkligen ett par äldre damer, som voro från
samma stad som han, och vad de hade att meddela
var visst ytterst tillfredsställande, ty borgmästarinnan
visade sig den kvällen under vägen hem till Solbacken
vänligare mot Yvonne än hon hittills någonsin varit
och förklarade, att det var ett riktigt nöje att vara
förkläde åt en ung flicka, som skötte sig så utmärkt bra
själv. Därför skulle Yvonne nu också få ha obegränsad
frihet att göra och låta vad hon behagade, hålla sig för
sig själv eller till barnen eller sluta sig till vem hon
ville; borgmästarinnan hade det oinskränktaste
förtroende för henne.
Kanske var detta moderliga utbrott anledning till, att
Yvonne följande morgon uppträdde »kammad som
folk», med det härliga håret uppsatt som en
solglittrande tiara på hjässan och klädd i en kostym, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
