Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
— Men nu har jag pratat så mycket om mig och
mitt, så att jag får riktigt be er om ursäkt, sade han.
Har ni inte tagit illa upp, så visa det genom att
berätta mig litet om er och hur ni har haft det.
— Å, inte kan det intressera er...
— Jo, jag försäkrar, det är ju alltid så lärorikt att
höra talas om människoöden, sade han
snusförnuftigt.
Hon smålog, och för att göra honom till viljes,
började hon tala litet om det enformiga liv hon fört i
förmyndarens hem under de sista två åren; sedan kom hon
att tala om, hur annorlunda hon tillbragt sina kvällar
i Stockholm, oupphörligt på teatern tillsammans med
fadern, och så berättade hon, att hon redan som litet
barn hade sett så mycket av Europa, då modern fört
henne med sig på sina irrfärder, och hur det var, slapp
det ur henne, att fadern inte hade varit med på de där
resorna, nej då, det var en helt annan man, en
utlänning, hennes mors älskare...
Hon sade de sista orden så kallblodigt, att han ryckte
till ocn såg prövande på henne.
— Ja, ni förstår, sade hon liksom urskuldande, det
visste jag inte då, jag var ju ,så liten, det fick jag veta
långt efteråt, då hela den där tragedien var slut och
mamma redan var död.
Han satt tyst en stund, liksom för att smälta vad han
hört.
— Och ni är inte bitter mot henne, ni dömer henne
inte strängt? sade han och såg på henne, som om han
vore i stark spänning, hur svaret skulle utfalla.
— Nej, det har jag ju ingen rätt till, svarade hon.
Den, som står utanför, vet ingenting och kan inte
döma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
