Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
osynligt närvarande och med sin lugna blick gjort
hennes munterhet mera dämpad och graciös. Mitt upp
i badtimmarnas vildaste lek och ras, var det som om
hans röst kallat henne; hon sam då ut till Måsklippan
och lade sig där på rygg med armarna korslagda över
bröstet för att ostört tänka på honom, och trots det
gassande solskenet gick den ena .sällhetsrysningen efter
den andra genom hennes lemmar. De andra trodde, att
hon somnat, och en gång måste kandidat Bejer ro dit i
jullen för att väcka henne.
Hon hade alltid föreställt sig, att den stora kärleken,
då den kom, skulle verka höjande och elektriserande på
alla livsandar, ge nya, rika andliga krafter och liksom
lyfta hela ens varelse upp på ett högre, luftigare plan.
Men så var det ej med henne. Hon gick som i en
dom-ning. Då hon var tillsammans med honom, ljödo hans
ord som ett avlägset havsbrus, så förvirrade voro
hennes sinnen, och ibland ertappade hon sig själv med att
ha svarat alldeles bort i tok. Då såg han forskande
på henne och hon var övertygad om, att hon förrått sig
och att han läste tvärsigenom henne. Men vad gjorde
det henne? Hennes gamla trots hade somnat, och om
det gällt, skulle hon ha kommit under fund med, att
till och med hennes flickstolthet, hennes ambition,
hennes försvarsinstinkt befunno sig i ett tillstånd av letargi.
En månad hade gått som en dröm, och man var
redan långt inne i augusti. Då förklarade Tor Herbert
en dag, att hans tid var ute och att han måste resa
dagen därpå. Då han såg, hur blek Yvonne satt där på
bänken uppe vid den tomma gräsplanen, där de för
ovanlighetens skull slagit sig ner, tillade han, att hans
hemresa var alldeles nödvändig och hade skjutits upp
alldeles för länge. Han hade visserligen pålitligt folk
överallt, både på kontoret och vid ångsågen och bräd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
