- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
81

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

kunna ta hela världen i famn, till och med tant
La-vinia... i ;

Med samma tidiga morgontåg, som förde bort de
ny-förlovade från Nyrupsläge, avgick ett långt, med
detaljerade upplysningar späckat brev från
borgmästarinnan Faxe till landskamrer Priman, och då han läste
det frampå eftermiddagen, var det en rik bekräftelse på,
att han verkligen hade full rätt att hänge sig åt den
belåtenhet han känt över den stora nyheten, som.
Yvonne genast vid sin hemkomst i middags meddelat
honom.

Yvonne var alldeles förvandlad. Hon bad sin
farbror om ursäkt för alla onda, fula, otacksamma ord
hon sagt honom och allt ovänligt hon tänkt om honom
och tant Lavinia under de två år hon vistats i deras
hus. Hon tackade honom av uppriktigaste hjärta för
att han tänkt och styrt så faderligt klok för henne, och
erkände oförbehållsamt, att det var honom, endast
honom, hon hade att tacka för, att hon nu var den
lyckligaste människa på jorden.

Och farbror Pontus blinkade belåtet med sina runda
ögon, och de bakifrån uppkammade gråa hårtestarna,
som bildade uggleöron på hans hjässa, spetsade sig
som för att begärligt suga in varje hennes ord av
erkännande och underkastelse, och han sade i
nedlåtande ton:

— Du är en liten självisk varelse, min goda Yvonne,
men du tycks ändå ha ett visst begrepp om rättvisa.

Självisk? Det stack henne litet. Aldrig hade hon
tänkt på, att hon var självisk. På vad sätt hade hon
visat det egentligen? Men så sköt hon det ifrån sig
med en axelryckning. Sådant där hade hon nu varken
tid eller lust att tänka på.

De förlovade skrevo till varandra varje kväll, han

L. I. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free