Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
kunde omfamna och smeka en kvinna, om vilken han
innerst hade sådana tankar. Om de blott en gång
kunnat tala ut om detta, så hade kanske allt blivit gott och
väl. Men hennes oskuld låg ju i så öppen dag, det hade
varit en löjlig överloppsgärning att försöka rentvå sig,
och Tors anklagelse var ju av den art, att han själv
när som helst måste kunna gendriva de skenargument,
varpå den stödde sig. Den var en sjuklig fix idé, som
bitit sig fast på någon svag punkt i hans själ, då denna
var redlös och förlamad under den första våldsamma
sorgen. Yvonne försökte tycka synd om honom även
för detta, men hennes medlidande var alltför starkt
uppblandat med revolt och ovilja för att kunna få
övertaget.
Det var egentligen ett eländigt liv hon förde, fastän
det såg så fredligt, lysande och vackert ut på ytan.
Hemma kände hon sig endast tåld, omgiven av tusen
kalla, pliktmässiga hänsyn, därför att hon var hustrun,
templets guddom, och ute i sällskapslivet mötte hon en
kanske uppriktig, men ofta närgången och besvärlig
hyllning från människor, som egentligen voro henne
fullkomligt likgiltiga. De hjälpte henne att döda
tiden, det var allt. Då hon kom hem efter att ha
tillbringat timmar i denna larmande sällskapskrets med
att tala intetsägande ord, skratta åt kvickheter, som
hörde hemma i kasärnen, och låta kurtisera sig av unga
glopar, som ej voro värda att lösa Tors skorem, föreföll
hon sig själv besudlad, bortkastad, nedsjunken i
banalitet, och hon ställde sig framför sin trymå,
hånskrattande åt sin spegelbild och slungade den i ansiktet
orden:
— Undantagsvarelse!... Undantagsöde!
Och sedan kunde hon sitta uppkrupen i ett soffhörn
halva natten och ruva över sin olycka. Visst var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
