Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
TRETTONDE KAPITLET.
Tor var hemkommen, hade hälsat flyktigt på Yvonne
i dörren till hennes sängkammare och sedan gått in
till sig för att tvätta landsvägsdammet av sig. Middag
hade han ätit hos sin kusin, Adolf Olsson, som numera
var disponent på Eda sågverk i stället för den
avskedade, som varit så illa tåld av arbetarna. Yvonne hörde
Tor gå av och an och småsjunga inne i sitt sovrum.
Då det blev tyst där inne, reste hon sig ur soffhörnet,
där hon suttit och väntat i den tilltagande skymningen.
Nu skulle det ske.
Han var icke inne i sin sängkammare, men dörren
till hans arbetsrum stod öppen, och där ute satt han
vid sitt skrivbord och skrev ett brev. Han hade redan
tänt lampan. Hon stannade ett stycke ifrån honom,
han såg upp, nickade vänligt och fortfor sedan att
skriva.
— Jag har strax slutat, sade han.
Hon stod orörlig kvar.
— Så där ja... sade han, i det han lade pennan ifrån
sig och steg upp. önskar min lilla kissekatt någonting
särskilt eller är det bara en pratstund hon vill ha?
Han lade armen om hennes rygg och förde henne
till soffan, där de under årens lopp haft så många
förtroliga samtal, och där slog han sig ned bredvid henne.
— Jag har något särskilt att säga dig, började hon.
— Det låter sannerligen på tonen, som om det vore
något viktigt. Det är väl ingen ny plombhistoria?
utbrast han med komisk förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
