- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
181

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

ANDRA KAPITLET.

Tor hade ärligt hållit sitt löfte till Yvonne att ej
ensam lägga beslag på Gunnar, utan att de skulle äga
honom bägge två lika, med samma rätt. Att det ändå
småningom fogat sig så, att gossen kommit att sluta
sig mera till fadern, var uteslutande
omständigheternas fel. Han var ett klent barn som liten, och just då
han behövt sin mor som bäst, var Yvonne
frånvarande. Hon tillbragte ju långa tider på Purubo, hemmet
för nervsjuka, varifrån hon första gången efter ett
halvår återkommit frisk och någorlunda sig lik; men
sedan återvände hon på egen begäran dit flera särskilda
gånger och alltid för några månader i sänder. Hon
mådde så väl där, förklarade hon, och läkarna skakade
visserligen på huvudet och sade, att det där med
sjukhemmet bara var en fix idé av henne; de hade inte
kunnat konstatera ett enda symptom till någon
nervsjukdom, men då Yvonne bestämt fordrade att få sin
vilja fram, ville Tor ej göra henne emot, så mycket
mera som hon verkligen alltid föreföll lugnare och
mera i jämvikt, då hon kom tillbaka från Furubo med
sina packor av »aftonstjärnor», som hon själv kallade
den där virkningen hon tagit sig till med på de senare
åren och som hon tycktes gripa till som ett
bedövningsmedel i stället för morfin.

Men då hon var hemma, var det en ständig tyst oro
över henne, och hennes ögon hade ett uttryck av spänd
väntan, som om hon ständigt gick och beredde sig på,
att någonting skulle hända. Mitt under ett samtal om
likgiltiga saker eller då hon satt för sig själv, kunde
hon spritta till som en skrämd fågel och rusa upp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free