Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190’ ERNST LUNDQUIST
lycka». En enkei, sann och gripande historia om tre
olyckliga människor, en hustru, som varit otrogen mot
sin man... ja, du minns nog. Jag såg mindre på pjäsen
än på dig. Aldrig hade jag kunnat tänka mig, att
diktade lidanden skulle kunna verka så upprivande på en
människa. Du var alldeles blek av rörelse, dina ögon
brunno, och under mellanakterna kunde jag inte få
ett ord av dig, och då jag envisades att göra dig frågor,
bad du mig tiga. Under sista akten runno dina tårar
hela tiden utan att du själv visste av det, och du följde
var replik, i synnerhet av Scarli, den äkta mannen,
med en spänning, som om ditt eget öde berott på varje
ord, som gick från hans mun. Och då tragediens muller
till sist dör bort efter älskarens flykt och den
godmodige, enkelt plikttrogne Scarli, för vilken familjen är
allt — jag tyckte just, att han påminde mig om
lillebror —, säger till sin hustru: »Du vet, att jag inte
förlåter»... och så för barnets skull låter vardagslivets
trampkvarn sätta sig i gång igen, då satt du där så
slapp efter all spänning och sinnesrörelse, att du knappt
märkte, att ridån hade fallit, och jag måste påminna
dig om att gå.
— Jag minns... mumlade Yvonne med frånvarande
min.
— Jag förstod naturligtvis, att det inte var själva
pjäsen, som grep dig så där våldsamt, ty vad angick
herrskapet Scarlis öde egentligen dig, och du hade ju i
Stockholm sett tjogtals sådana otrohetsdamer. Nej, det
var det naturliga, enkelt sanna och skakande spelet,
som ryckt dig med, det var de beundransvärda
skådespelarna, som fångat hela ditt jag med sin trolldom,
och då tänkte jag: om den sceniska konsten har en
sådan allsvåldig makt att leda människosjälar som
vattu-bäckar, då är den någonting stort och härligt, då finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
