Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202’ ERNST LUNDQUIST
besparade tiden till något nyttigare. Vidare skulle han
inhämta de allra första, grundläggande elementen i
plastik, sådan den bedrevs av de modernaste lärarna,
de, som voro minst behäftade med traditionsdyrkan och
skolvidskepelse. Han hade dock föresatt sig att
ögonblickligen avbryta denna dressyr, så snart han märkte,
att den offrade för mycket åt den banala gracen, åt
skenet, eller att den gått vilse i sitt sökande efter de
naturligaste plastiska uttryckssätten för en känsla. Någon
elevskola ville han ej besöka, ej heller ta några
enskilda lektioner i deklamation. Han misstrodde och
avskydde blotta orden skola, metod och tradition såsom
innebärande lömska attentat mot konstnärens rätt att
på grundval av sina verklighetsstudier skapa fritt ur
sin egen fantasi, sin känsla och intelligens. Men så
mycket ville han dock göra för den rent yttre
skönheten, att han ämnade studera italienska för att göra sitt
öra känsligt för språkligt välljud. Han hade redan
genom, brevväxling med italienska konsulatet i
Stockholm skaffat sig adress på en gatmusikant, en i Rom
uppfödd toscanare — lingua toscana in bocca romana
—, som skulle komma hem till honom om kvällarna
och prata en timme om vad som föll honom in, sedan
Gunnar först lärt sig så pass mycket av hans språk att
han någorlunda kunde förstå honom.
Dessa kunskaper i italienska skulle han ha stor nytta
av under det andra studieåret, som han helt och hållet
ämnade tillbringa i Italien — icke för att studera
teatrarna och den italienska skådespelarkonsten, fastän
den av kännare påstods vara hors concours i Europa —,
nej, han ämnade troligen slå sig ned i någon avlägsen,
av turister ännu ej fördärvad landsortsstad, där
människorna bibehållit sin ursprungliga, äkta italienska
naturlighet och oförbehållsamhet att ge fritt uttryck åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
