- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
204

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204’ ERNST LUNDQUIST

och Tor hade med sin vanliga generositet förklarat,
att den senare skulle inte svika.

— Läs nu snällt i dina italienska böcker, medan jag
är borta, sade Gunnar till Yvonne, då han reste, och
hon smålog förstående, men tänkte: »Nej pass, min
gosse, det där projektet blir inte av, nu vill jag vara
hemma hos Tor, ensam med Tor.»

Hon hade för dyrt pris köpt sig tre års lugn, och hon
ville ej låta frånsnilla sig en enda dag därav.

Tor dömde kanske henne efter sig själv och inbillade
sig, att tiden blev henne för lång nu, då Gunnar var
borta, ty en dag frågade han henne, om de ej skulle
göra en inbjudning för stadsborna och småningom
återta den avbrutna gemenskapen med sitt forna umgänge.

— Ack nej, svarade hon i bedjande ton, dig roar
det ju inte, och för mig finns ingen större fest än att
få vara med dig.

De skäl, som förmått henne att isolera sig, hade ju
egentligen förlorat sin kraft, men ändå... Hon hade för
tjugu år sedan dragit sig undan från de andra
familjerna i staden, emedan hon ej ville narra dem att
öppna sitt hem för en sådan kvinna som hon var. Hellre
än att smyga sig in hos dem under den oförvitliga
hustruns falska pass ville hon helt och hållet ställa sig
utanför all gemenskap med människor. Men denna känsla
av egen uselhet och ovärdighet att räknas med bland
hederligt folk hade fördunstat med åren. Hon visste
med sig, att hon gjort en sträng bot, att hon tjänat av
straffet, det rättvisa om än grymma straffet, och att
det snart kunde vara på tiden, att hon ansåg sig ha
gjort Nemesis full rätt, att hon fick absolution inför sitt
eget samvetes domstol. Det fanns kanske en och
annan bland hennes f. d. väninnor, som begått samma
felsteg som hon, det hade bara icke skett under så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free