Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206’ ERNST LUNDQUIST
som blivit deras favorittillhåll nu, sedan han var borta.
Underrättelserna från Stockholm voro alltid glädjande,
och de duggade tätt. Gunnar telefonerade varannan
dag till fadern, och som telefonen satt nere i dennes
kontor, voro dessa samtal en delikatess, som Tor hade
för sin egen del, men han meddelade alltid Yvonne
genast, vad kvantingen haft att säga. Däremot skrev
Gunnar aldrig till fadern; de brev som kommo från
honom med mycket oregelbundna mellanrum, än långa
och utförliga, än korta, bara några rader, ett infall, en
liten historia, voro allesamman riktade till Yvonne.
Hon läste nästan alltid upp dem, och makarna fingo
sig vanligen ett gott skratt tillsammans åt deras
barockt lustiga innehåll. Blott en gång behöll Yvonne
ett sådant brev för sig själv. Det var en liten biljett,
som lydde sålunda:
»Sedan jag inte längre ser dig för mig, mor, tänker
jag på dig mer än någonsin. Ofta hör jag din röst
tvärsigenom sorlet omkring mig och ser dina ögon,
dina klarvakna ögon, som ibland kunna ha ett uttryck
av en hemlig oro, en livsångest, som jag inte förstår.
Har jag någonsin förstått dig fullt? Jag, som tillbragt
år med att pejla människosinnen — på mitt kanske
barnsliga och förflugna vis —, har jag någonsin känt
min mor? Men är det mitt fel? Det är, som om du
med flit dolde något för mig. En gång skall jag
ansätta dig, det kan du lita på, gå till storms mot dig,
tills du står klar och tydlig för mig. En gång, då du
och jag komma riktigt på tu man hand. Jag tror inte
på, vad lillebror och andra ha sagt om dig, att dina
egenheter bero på något »fysiskt» — känner du igen
mitt slagord? Nej, du är ju hälsan själv, spänstig som
en ung hind. — Ja, det här måste jag säga dig i dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
