Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
SJUNDE KAPITLET.
Ett stort, vitt rum, starkt belyst av en elektrisk
taklampa, och i en vit säng vid högra sidväggen Gunnar
på rygg med bägge armarna utsträckta utanpå täcket
och de långa, svarta hårslingorna ormande över
örn-gåttskudden.
— Lillebror! är det du?
Ja, det var lillebror, som satt på stolen bredvid
sängen och famlade efter hans hand och strök den och såg
på honom så intensivt, som om en blick måste uttrycka
allt vad han nu för sinnesrörelse ej kunde få sagt.
— Ja visst, fortfor Gunnar, då den andre ingenting
sade, gumman telegraferade ju i morse. Det var
alldeles onödigt, men hon hade tappat huvudet. Det är
ju bara en bagatell, doktorn säger, att det kan var läkt
om fjorton dar. Jag måste ligga stilla, förstås, för att
inte rubba förbandet. Det tog mitt i bröstet.
— Ett skott? brast det nu äntligen över Tors dvalna
läppar.
— Nej, det var papperskniven där, svarade Gunnar
och antydde med huvudet en lång och spetsig japansk
klinga, som låg bredvid honom på nattdukshordet. Ja,
det är väl bäst, att jag talar om alltsammans... du
behöver inte vara rädd, att jag talar för mycket, jag har
ingen feber, det har jag inte haft, och doktorn tror inte
jag får det heller. Men jag skall vara kort ändå, för det
äcklar mig att tala om det här.
Han såg upp på Tor, som omedvetet behållit hans
L. L 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
