Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
— Bestämd du, sade han.
— Är det verkligen din vilja, att jag skall avgöra
detta?
— Ja.
— Det kommer ju litet hastigt på, sade Yvonne lugnt,
men jag skulle troligen ändå ha farit till Furubo om
några dagar, och då reser jag naturligtvis hellre med
Gunnar, som tigger och ber och som säger, att han
behöver mig. f’örberedelserna till en Italienresa äro
ju nästan lättvindigare än till en vistelse på Furubo;
man kan få köpa allt vad man behöver i de stora
städer man far igenom.
— Det vill säga, du ämnar skriva ja till Gunnar?
— Ja, så vida inte du —?
— Jag har ju sagt, att det är du, som avgör, avbröt
han hastigt. Och när du nu reser, om fyra dagar, är
det i fullt medvetande av, att du kanske aldrig
kommer tillbaka?
Han såg skarpt på henne, men hon satt med bortvänt
huvud.
— Ja, sade hon dämpat.
Han sköt askkoppen ifrån sig så häftigt, att dess
innehåll for ut på duken, och reste sig från bordet.
— Och något sådant kan du besluta utan att ens
begära en kvarts betänketid?
Hon såg upp på honom förskräckt.
— Jag kan ju inte handla annorlunda, sade hon.
— Det är inte allom givet att vara så säkra på sig
själva som du, sade han ironiskt, och du är lycklig,
som vet, att du inte kan handla annorlunda. Då
behöver man ju inte ge varken sig själv eller andra några
skäl.
— Jag förstår dig inte, Tor, sade hon. Det låter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
