Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 ERNST LUiNDQUIST
TIONDE KAPITLET.
Gunnar hade kommit med kvällståget, och Tor hade
tagit emot honom ovanligt strävt och kyligt och svarat
kort och knappt, då Italienfararen genast med sin
vanliga entusiastiska svada börjat tala om sina resplaner.
Gossen såg strax, att fadern var vid dåligt lynne, och
frågade i förvånad ton, då de blevo ensamma ett
ögonblick i biblioteket:
— Har du något emot, att jag lånar morsan av dig
på några månader? Säg då genast ifrån, hellre än att
gå och tjura.
— Din mor har avgjort saken på uttrycklig
uppmaning av mig, svarade Tor kärvt. Det vill med andra
ord säga, att det helt och hållet beror på mig själv, att
du nu får henne med dig. Allt så kan jag väl inte ha
något emot det.
Gunnar ryckte på axlarna, men syntes icke
övertygad.
— Och mor? sade han. Gjorde hon inga svårigheter?
— Hon? utbrast Tor häftigt. På en minut hade hon
svaret färdigt. Hon är rask i vändningarna, som du
vet, och inte så där trögtänkt som jag.
Gunnar fixerade honom och svängde sig om på
klacken.
— Nej, nu skall jag gå in till mig ett tag...
Han hade hört Yvonne syssla i röda kabineHet. Hon
gick och vattnade sina krukväxter. Gunnar stannade
bakom henne.
— Vad är det för en broms, som stuckit lillebror?
frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
