Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 ERNST LUiNDQUIST
Det var solen, som bröt fram genom töcknet. Och i
den värmebölja, som nu sköljde över Tor, brusto
puppans gråa vävnader, vilka redan tunnats ur av det inre
arbete, som försiggått hos honom under de sista
dagarna; han drog ett djupt andetag, som för att spränga
de sista hylsorna, och i nästa ögonblick hade han
lämnat rummet, utan att säga ett ord till Gunnar, och med
ett triumferande leende böjde denne sig ned efter
moderns brev, som fallit på golvet.
Tor fick rusa igenom nästan hela den långa våningen,
innan han äntligen fann Yvonne i hennes
sängkammare, där hon satt i hörnsoffan och höll på att dra av
sig ett par nya reshandskar, som hon provat.
Han nästan föll ned på soffan bredvid henne, slog
armarna om henne, och nu kom det en ström av
osam-manhängande ord, heta, bubblande, bristande,
snubblande, vältrande sig över varandra, som om alla måste
fram på en gång:
— Yvonne!... Nej, du får inte resa. Jag vill det inte,
jag kan inte uthärda det. Och du älskar mig ju, säg?
Jag är ju din högt älskade, det har jag läst, du har
själv skrivit det. Varför skulle vi då skiljas? Yvonne!
Varför? Du vill det inte själv, lika litet som jag. Strunt
i alla teorier och idéer! Vi ä’ två människor, som älska
varandra, det är nog av det... för vår rätt måste all
annan rätt vika. Yvonne! Du reser inte, du reser aldrig
ifrån mig... inte sant?
Hon låg som avsvimmad i hans armar och gjorde
intet motstånd, då han tryckte henne så hårt intill sig,
som om han aldrig ville släppa henne.
— Yvonne! fortfor han. Vi äro ju unga ännu... Än
kunna vi kanske ha tjugu, trettio år att leva
tillsammans. Inte kan du ikasta bort det för ett tomt
hjärnspöke? Vi ä’ ju inga jurister eller filosofer, du och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
