- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
159

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


William rörde helt vårdslöst med spetsen av
sjöstöveln vid den närmaste fisken, som redan
var död.

— De leker väl bättre i floderna.

Det föreföll honom själv också egendomligt
och ofattbart. Men fanns det egentligen några
oförklarliga frågor inom vetenskapen? William
hade naturligtvis berättat mycket för sin hustru
om fiskarnas liv, och han kunde även berätta om
laxens. Själv visste han ju icke alltför mycket
men dock mera än hon. Han visste till exempel
att havsvattnets täthet och salthalt periodvis
ändrades. Och dessa förändringar tycktes vara
orsaken till långans, sillens, laxens och några andra
fiskars vandringar. I fiskens liv inträder en
period, då alstren av deras könsorgan, vilka börja
utveckla sig, fordra sött vatten. Då strömma
fiskarna, hetsade av fortplantningens
oövervinneliga instinkt från havsdjupen in i floderna.
Oupphörligt simma de uppför strömmen. Varken
strömvirvlar eller vattenfall kunna hindra dem.
Ofta vila de, blödande, sårade av stenar, i någon
stilla vrå för att samla nya krafter för att sedan
storma vidare framåt med ny envishet. De göra
jättehopp över stenblock... bara framåt...
framåt! På det sättet vandra de uppför
strömmen, tills tiden för romläggningen inträder...
Det är också möjligt, att en ofattbar, gåtfull
längtan hos fiskarna driver dem till det ställe, där de
först sett dagens ljus...

William ville ge sin hustru del av sitt vetande.

— Se här, den är alldeles silvervit!

William tog en sprattlande fisk vid gälarna.

— Men när den varit i floden några dagar,
blir den mörk. Och hos fiskhanen böjer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free