Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om din kämpe öfvervinnes enligt Guds dom, så skall du enligt
domen döden dö som trollpacka. Må detta vårt utslag föras till boks och uppläsas högt, så att ingen må föregifva, att han är okunnig därom.»
En af de kaplaner, hvilka tjänstgjorde som sekreterare, införde genast befallningen i en väldig bok, som innehöll redogörelse för tempelherrarnes förhandlingar, då de voro högtidligen församlade vid dylika tillfällen; och då han slutat skrifva, uppläste en annan stormästarens dom.
Rebecka talade ej, men hon såg upp mot himlen, och i det hon
lade sina armar i kors, stod hon så en minut utan att ändra
ställning. Därefter påminde hon vördsamt stormästaren om, att hon måste få tillfälle att meddela sig med sina närmaste för att för dem klargöra sin ställning och om möjligt skaffa en stridsman, som ville kämpa för henne.
»Det är rättvist och lagligt,» sade stormästaren. »Välj det
sändebud du vill förtro dig till, och han skall ha fritt tillträde till dig i ditt fängelse.»
»Finns någon här», sade Rebecka, »som vill antingen för en god saks skull eller för rundlig betalning uträtta ett ärende åt en olycklig kvinna?»
Alla tego, ty ingen ansåg det rådligt att i stormästarens
närvaro röja något intresse för den baktalade fången, för att han ej skulle misstänkas för att luta åt judendomen. Icke ens utsikten till riklig betalning, ännu mindre blotta medlidandet, förmådde öfvervinna denna fruktan.
Några ögonblick stod Rebecka i obeskriflig ångest och utbrast sedan: »Är det verkligen så? Skall jag i England gå miste om den ringa möjlighet till räddning jag ännu har kvar, därför att ingen vill mot mig öfva en kärleksgärning, som ej skulle förvägras den värste brottsling?»
Higg, Snells son, svarade slutligen: »Jag är endast en
värkbruten man, men att jag öfver hufvud taget kan röra mina lemmar, därför har jag hennes kärleksfulla hjälp att tacka. Jag skall uträtta ditt ärende», fortfor han till Rebecka, »så godt en krympling kan det, och lycklig skulle jag vara, om mina ben vore nog raska att kunna godtgöra den olycka min tunga har vållat. Ack, då jag prisade din godhet emot mig, anade jag icke, att jag bragte dig i fara.»
»Gud styr allt», sade Rebecka. »Han kan lösa Juda ur
fångenskapen till och med genom det svagaste redskap. Till att utföra hans bud är snigeln ett lika säkert sändebud som falken. Uppsök Isaac från York — här har du till att betala häst och karl med — och låt honom få detta blad. Jag vet inte, om den anda, som fyller mig, är af himlen, men fullt och fast tror jag, att jag nu inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
