Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första böndagen (botdagen) 363
att detta är vägen till döden, till undergången, att det är, andligen
taladt, själfmordets väg.
Herren talar här om »den ogudaktiges död».
Då vi skola till att tillämpa det på den enskilde och se
närmare till hvad det innebär, så är det ju dagsklart, att det är
fråga om mer än blott döden i yttre »mening. Det kan icke i
detta sammanhang vara fråga endast om den lekamliga döden.
Vi äro evighetsvarelser. Vi hafva något af den evighetsnatur, som t
hör Gud till. Evigt lif och evig död ligga därför ofrånkomligt
inför oss. Och de ställas med all makt oupphörligen inför oss
i den gudomliga uppenbarelsens ord. Det skall för enhvar af
oss blifva ett: »kom» eller: »gå bort» inför Jesu Kristi domstol.
Och äfven om folken på sätt och vis — det gäller helt visst
icke i alla afseenden — äro något för tiden allenast, visst är, att
död och undergång för dem är slutet på ogudaktighetens och
köttets väg. Historien säger det med full tydlighet till och med
om hedniska folk. Jag behöfver i det sammanhanget blott nämna
Roms namn, men kunde ju också, om det vore af nöden, nämna
andra. Judafolkets historia säger detsamma på sitt egendomliga
sätt. »Det aktade det icke», de aktade icke Gud, och så gjorde
de hvad köttet och sinnet ville — däri ligger grunden till den
dom, som öfvergått dem. Huru skall det väl då gå med oss, som
hafva så mycket, mycket större ansvar än de, eftersom ljuset
ibland oss lyst så mycket, mycket klarare och rikare sedan
århundraden? Huru skall det väl af löpa icke minst för vårt svenska
folk, som till och med förr fått gå i spetsen, då det gällt strid
för sanningens och rättfärdighetens seger? Ack, utsikterna kunna
synas dystra nog; bekymmer, som finnas hos många mera
djupseende inom vårt folk, synas vara väl motiverade.
Här finnes dock en ljuspunkt, och det är denna: Gud har
icke »lust till den ogudaktiges död». Och på denna ljuspunkt
med däri inneslutet hopp om räddning måste vi söka få vår blick
stadigt fäst.
Man förevitar ofta icke blott gamla, utan också nya
testamentets Gud för grymhet och hårdhet. Han synes ju — så säger
man — ha lust att pina evinnerligen. Nej och åter ett bestämt
nej. Jag vågar bestämdt afvisa hvarje sådan tanke. Det går
såsom en röd tråd genom hela vår bibel, att Gud »har lust till
nåd» (Mik. 7: 18). Gud finner vida mera behag uti, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
