Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var man väl i Sverige också, men förstå mig rätt!
Här äro alla lika, det är saken.” Så sade Kalle
Jonsson. “Det är just också mina principer,”
sa’ jag.
När vi hade ätit, tog Kalle mig afsides och
sade: “Hör du, Jan, vill du se ut som en
amerikanare?” “Ja, det kan du lita på, det, sa’ jag.”
“Well”, sade han, “då ska du ta af dig det der
långa håret! Allt, som är onödigt, hata vi här i
landet. Allt skall vara kort och godt. Derför,
bort med bondluggen!”
Och på eftermiddagen var det jag, som gick
till barberaren och blef klippt och friserad, så att
jag blef lätt och ledig som en annan yankee-menniska.
Och så lät jag honom också för ro skull
ta bort skäggakransen, så att jag hade bara
mustascherna qvar, för att jag skulle se mera stilig
ut; och så sant som jag heter Jan, så trodde miss
Annie, Kalles flicka, att jag var en annan
menniska, då jag kom tillbaka. Hon sade, att jag var
mycket vackrare än förut. Och de öfriga instämde.
Det var inte utan, att jag var särskildt nöjd
med den der förändringen, emedan jag nu skulle
resa till Chicago och träffa den store mister
Pennington. Så mycket vet jag, att de flesta
menniskor döma hund efter håren.
Efter att ha tillbragt ett par nöjsamma och
lifvade dagar hos Kalle Jonsson (på engelska
skrifver han Charley Johnson) och sett hans
hästar och åkdon och maskiner och kreatur, sade
jag farväl och reste hit till Chicago, dit jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
