Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man sig hemsk till mods. Lagom skola kaplanerna
ha.
I fredags eftermiddag, när jag vandrade på
gatan, smälde det plötsligt ett skott alldeles
under fotterna på mej.
“Jaså, det är slut me’ mej nu,” tänkte jag.
Men när jag såg efter lite närmare, så lefde jag
och var kry och helbregda som förut.
Och när jag tittade efter, hva’ det var för en
erkefiende, som kunde ligga och sigta på en
stackars oskyldig värmlänning, som inte har gjort en
mask för när, så fick jag se, att det var några
pojkar, som la’ ut ett slags röa bomber och tutta’
eld på dom, inte för att skjuta någon inte, utan
bara för att ha funn och höra på knallen och si
på blixten.
Och sedan, när jag gick hem, så hvar jag
gick, så såg och hörde jag sådana der skjutningar.
“Hva’ i all verlden har kommit åt folket,”
tänkte jag.
Och så högg jag tag i en kropp, som jag
mötte och sa’:
“Hvåts de matter?”
Men han bara skratta och sa’:
“I am ålrajt,” och gick sin väg.
Men när som att jag kom hem till bårdinghuset
och talte om, hvilket rasande och eldfängt
lif det var i stan, så sa’ dom, att det dagen
derpå var fjerde juli, samma datum, som
amerikanarne sa’ adjö åt engelsmännen och gjorde sej
sjelfständiga, och att den dagen firades med skjutningar
och knallar, och att man började firandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
