Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har ni, go vänner, lagt märke till, att det
alltid är mera mord, sjelfmord, öfverfall och
ondska af alla slag om sommaren än om vintern?
Jo, så är’e! De’ är hettan, de’, ser ni. När
menniskan blir för het, så faller hon lätt i
hvarjehanda förvillelser. Hjernan blir då matt och
svag; och är då menniskan förut hemfallen åt
någon viss dålig böjelse, så blir’e etter värre på
sommarn, när solen baddar på hufvuna.
Det onda är både kroppsligt och andligt.
Ibland börjar det i själen och meddelar sej sedan
till kroppen. Ibland börjar det i kroppen och
meddelar sej sedan till själen. Derför ska’ vi inte
genast bli arga på en menniska, när hon har gjort
något ondt, t. ex. när hon har begått ett mord,
utan vi ska’ först höra efter, hur det var fatt
med den stackarn, om han var riktig i kroppen
eller inte.
Det är nu för tiden så fullt med hjernfeber
och hjerngalenskap, så man vet inte, hvar det
ska’ sluta; och isynnerhet är det så i det här
köntrit. Det är flera tokiga, än man tror, här i
verlden. Kanske, när allt kommer omkring, vi sjelfva
är lite vridna, utan att vi vet af de’.
Det är inte alla, som de går bra för här i
landet.
När som att jag i går gick och vandra på en
liten simpel gata, hörde jag ett par små bytingar
tala svenska me’ hvarann.
Jaså, tänkte jag, här är jag hemma.
Och så satte jag mej på trappan, och så tog
jag upp en strut me’ karameller ur fickan och gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
