Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på jernvägen och spikade fast skenorna vid
syllarna. Och sjöng gjorde jag, när jag svarfva’
strutar i diverseboden i Kil. Och sjöng gjorde jag,
när jag var groceryclerk i Chicago. Och sjunger
gör jag, när jag nu knallar omkring på gator och
gränder och vägar och stigar.
Är man glad i sinnet, så bör man ge uttryck
åt de’ på någe vis; och derför, om man kan ta en
ton, så bör man göra det. Och det är så, att ju
mer man sjunger, dess gladare blir man, liksom
ju mer man träter, dess argare blir man. Och
när jag kommer ensam i skogen, då känner jag
mej alldeles som en fogel, som blifvit lössläppt,
och då sätter jag till och sjunger och galar det
värsta jag orkar. Det gör en godt att få vara
naturlig och fri ibland. I det menskliga
samhällslifvet är man så omgärdad och vaktad, så man
får lof och passa sej, om inte polisen ska ta en.
Det duger inte för en ensam kar te å gå och
sjunga på gatan, för då tror polisen han är fuller
och sätter in en i kurran.
Nu kan ni tänka er, så hiskeli gla’ jag blef,
när som att jag hörde alla de här hvithufvade
gossarne gå omkring och sjunga på gatorna.
“Dats rajt”, sa’ jag, “så ska’ det gå till här i
verlden. Det var då roligt att nån gång få höra
menniskorna vara lifvade. Nu har jag då kommi
te en sta’, der man törs vara munter af sej”, tänkte
jag. Och jag blef oppspelt, jag, må vetta.
Och när jag hade skilts från sångarne och
marscherade ensam fram på Nicollet avenue, så
börja’ jag å sjunga: “Kung Carl den unge hjelte”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
