Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändan en tvinnad metalltråd och en gäddkrok.
Jag fattade kroken mellan pekfingret och tummen,
reste mej tyst opp, tog ett par steg framåt och
hakade försigtigt fast kroken i ryggen på
människan. Och så stälde jag mig midt i gången och
lät trissan gå, under det att karlen knallade mot
dörren.
Folket gapade på mej alldeles förtvifladt. Just
som tjufven skulle stiga öfver tröskeln, så var det
jag som började hala på fiskrefven och samtidigt
hvissla’ jag, liksom när man lockar småfogel.
Mannen ryckte till, kastade en skrämd blick
bakom sig, och när han fick se mig stå der och
vefva, släppte han väskan till golfvet, gjorde en
knyck, så att kroken rycktes ur rocken, rusade ut,
hoppade ned på platformen och flydde som en
skrämd rapphöna öfver slätten.
Allt folket i vagnen skrattade alldeles
ohejdadt och sprang upp från sina platser och
trängdes omkring mig. En cowboy tog upp en
whiskyflaska och ville bjuda mej på en sup; men jag sa’,
att jag behöfde ingen medicin för tillfället, för jag
var glad nog ändå. Jag smilade jag bara och
rullade opp tråden.
När som att jag kom till kroken, så satt det
på dess hullingar en liten ullig tygbit från
tjufrocken. Jag drog då fram min plånbok ur
bröstlumman och lade in tygsmulan i plånboken, för
att ha såsom ett minne. Och så stoppade jag
refven tilbaka i fickan och sa’ åt folket, som stod
omkring mig: “Jan Olson’s coat has many
pockets.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
