Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tycktes icke bry sig om oss det minsta,
utan låtsades, som om vi icke funnos till.
Konduktören, som låg bredvid mig med ett gevär i
handen, sade, att indianerna numera höllo sig
lugna; men att, ifall man komme för nära deras byar,
man finge se sig om, att man inte blefve fängslad
och illa tilltygad, enär stor förbittring ännu rådde
i indianernas sinnen på grund af kriget i vintras
och särskildt till följd af mordet på Sitting Bull.
Well, tänkte jag, de ska’ väl ändå vara hyggliga
mot mig, som inte vill dem något ondt.
Klockan var 10 f. m., då vi anlände till ett
settlement, som beboddes af boskapsvaktare och
som hade en liten barack med en militärpost.
“Nu är vägen slut, och resan likaså,” sa’ konduktörn,
“och nu, mr Olson, anbefaller jag er åt
Guds försyn.”
“Tack ska’ ni ha,” sa’ jag.
Och så gaf jag honom ett kort, på hvilket
jag hade skrifvit “Jan Olson från Kil,” och sade
åt honom, att ifall det blef kunnigt att Siouxarne
hade dödat en menniska med mitt utseende, han
då skulle låta tidningarne veta, hvem det var.
“Ja, det kan behöfvas, det,” sa’n, “för om du
tänker gå in bland indianarna och studera deras
lefnadssätt, så har jag inte mycket hopp om
dig.”
“Goodbye” sa’ jag nu till konduktörn och kusken,
och “goodbye” sa’ dom åt mej. Och så steg
jag ned från postvagnen och larfvade i väg
uppför bygatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
