Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yankeerna, och han ville hjelpa mig att tala till
folket, ifall jag hade något att säga.
“Si, det var då galant,” sa’ jag, “nog ska’ jag
tala allti.”
Ja, jag sa’ det på engelska, förstås. Och så
f råg te jag honom, hvarför dom rasade så besatt,
som om jag var en afgud eller någon annan
märkvärdig person. Jo, sa’ han, det har gått en
sägen, att det från fjerran land skulle komma en
hvit man, som skulle vara god mot den stackars
indianen och vara hans rådgifvare och hjelpare
gentemot yankeerna. Och nu tro de, att du är
den mannen.
“Well, då gissade de inte så galet,” sa’ jag,
“ty från fjerran land kommer jag, och hvit är jag,
och godhjertad är jag, och råd har jag plenti
utaf, och hvad yankeerna beträffar, så skall jag ge
dem på huden allt hvad jag orkar. Säg åt dem
det, och säg, att de samlas i qväll i månskenet,
så skall jag närmare utveckla mitt program!”
Tolken skrek då till indianerna, hvad jag
hade sagt, och de svarade med ett väldigt
glädjetjut.
På qvällen höll jag ett storartadt möte med
hela indianhopen. Det såg mycket trefligt ut, när
de alla lågo lägrade i månskenet i en stor cirkel
rundt omkring mig. Jag sa’ dom, som det var,
att jag var från Kil i Sveden och att jag hade
hört om deras bragder, hvarför jag hade lockats
att besöka dem. Jag sade, att svenska nationen
alltid hade stått i godt förhållande till indianerna
och ansåg dem för att vara styfva karar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
