Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla lika. Nog tycker jag ändå, att vi borde
lemna vår skapare ur räkningen, och gifva honom,
hvad honom tillhörer.
På gatorna ser det nu grådaskigt ut. Grå är
himmelen och grå är luften och gråa äro
sidewalkarna. Ja, äfven vagnar och hästben och
byxkanter och kjolbårder äro gråa af uppstänkt och
torkad gatsmuts. Det var ett stort afbrott att
komma från det snöhvita Dakota till det gråa
Chicago.
Men så grått det än är, så går det ändå lifvadt
till. Menniskorna ha inte mycke tid att tänka
på, hur det ser ut omkring dem, ty deras
hufvuden äro alldeles fulla af affärer och alla
möjliga knipsluga planer. Jag talar nu om folket
på gatorna. Inne i husen ligger det nog en mängd
krassliga och sjuka influensa-menniskor, som lida
utaf det gråa vädret och som längta efter solsken
och värme och blommor och foglasång.
Härom qvällen höll jag ett föredrag för svenska
flickor om “qvinnan bland indianerna.” Jag
talade om för dem, huru indianflickan får knoga
och streta, innan hon blir gift, och ännu mera,
sedan hon blifvit gift. Jag sade, att indiankararne
äro ena riktiga kräk gentemot qvinnan, för
dom har ingen kristenhet i sej, utan behandlar
qvinnan som ett lastdjur och som en slafvinna.
Och aldrig får hon en cent för besväret, utan
kommer indianen öfver en slant, så behåller han
den för sig sjelf och låter inte qvinnan ens lukta
på den. Också hade jag hållit allvarliga
straffpredikningar till indianerna, för att de så illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
