Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På den långa spiraltrappan gick jag ända upp
i hufvu’ på henne, och gluttade ut genom hennes
ögon. Å maj, en sådan härlig syn det var! Den
stora vattenspegeln bredde ut sig så majestätisk
och på samma gång så lockande. Hvad det skall
bli roligt, tänkte jag, att åter plöja det blånande
hafvet och att fara upp i höjden och ner i
djupet och att känna vinden hvina genom
hårtestarne!
Well, nu får jag till sist lof att säja, hur det
kommer till, att jag befinner mig på den här
kanten af landet. Det var på det viset, att jag
en dag gick utmed sjöstranden i Chicago och
lyssnade till svallvågornas brus och kände skummet
stänka upp i ansigtet. Då kom det på mej en så
häftig längtan att spankulera vid Frykens strand
och att återse de gamla bygderna i Värmland.
Lugna dej du, Janne! tänkte jag till att börja
med. Men si, hemsjukan ville inte gå sin väg,
utan blef etter värre. Hela den följande natten
så var jag i Sveden. Jag drömde, jag var i Kil.
Morsgumman var så glad, när jag kom, så det
var nära på, att hon fått dåndimpen. Prosten kom
och helsa på mej och önskade mej välkommen,
alldeles som om jag hade varit biskopen.
Skollärarn bjöd mig på snus och sa’, att jag var inte så
dum, som när jag läste långkatjesen för honom.
Min förre kompanjon blef så lifvad, att han
genast började springa omkring i stan och skrika ut,
att Jan Olson hade kommit tillbaka och att han
kunde träffas i hans handelsbod. Och sjelf
mådde jag som perla i gull och berättade långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
