Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan ni tänka, att stenarne, hvaraf murarne äro
byggda, innehålla guld! Det påstås, att guldet är
för ringa, för att det ska’ löna sig att utdraga det.
Men i alla fall är det märkvärdigt, att det finns
farmare som ha guldmurar. Det hörde jag aldrig
talas om i Sveden. Jag har rådt Lindsborgsgubbarne
till att gräfva sig ner i kullarne, om de
vilja bli rika. Jag är säker om, att då guldet
ligger och glimrar på sjelfva bergsytan, så måste
det finnas ännu rikligare ett stycke ner i jorden.
En vermlänning, som för en tjugu år sedan
slog sig ned här, tog sig homestead vid foten af
kullen. Ett stycke från hans stuga befann sig ett
träsk. Vermlänningen skref till vänner hemma i
Vermland och uppmanade dem att komma öfver
och slå sig ner på samma plats. Och för att göra
dem riktigt pigghågade, beskref han ställets
naturskönhet. Bland annat sade han, att han från
sitt hus hade utsigt öfver den allra täckaste lilla
insjö.
Well, hans vänner tyckte, det der lät bra, och
en vacker dag anlände de till Lindsborg och
helsade, förstås, på i hans stuga. De tittade åt alla
håll för att få sigte på den vackra sjön, men kunde
inte upptäcka den.
“Hör du,” sa’ dom, “hvar är den der sjön, du
skref om?”
“Well, den är borta för tillfället; men den
kommer nog igen, när det blir regn,” blef
svaret.
Och dermed fingo de vara belåtna. Den
vermlänningen, han var född landagent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
