Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag berättade för honom om Värmland. Han var
en treflig menniska och jag blef förtjust i karn.
Ja, det der kyrkomötet skulle jag väl nu
ändtligen komma till. Det vore mycket att derom
förtälja. Jag vill först som sist säga, att jag blef
förvånad öfver hela tillställningen. Ni ska’ tro,
att när en simpel, olärd och skoj frisk vermlänning,
som jag, sitter ansigte mot ansigte med tvåhundra
prester i svarta kläder och hvita halsdukar
och med allvarliga anleten och högtidliga
stämmor, då känner man sej en smula enkel och flat
och besynnerlig och obetydlig. Det är märkvärdigt,
hva’ den der svarta färgen har för en högtidlig
inverkan, isynnerhet när det sitter ert hvit
halsduk under hakan.
Jag kände mig alldeles som när jag i min
ungdom satt på husförhöret i Kil och med förundran
och bäfvan betraktade presten, under det att
han tummade på sin silfversnusdosa och torkade
sig om näsan med den hoprullade blåa näsduken.
Jag tyckte precis, att han var från en högre verld,
trots snuset. Så allvarlig och högtidlig såg han
ut. Det var bara den skilnaden, att jag i Lindsborg
hade tvåhundra gånger så många pastorer
framför mig och derför kände mig ännu mera
förvånad.
Om de hade haft röda kläder, så skulle intrycket
inte ha varit så högtidligt och allvarligt.
Det är förunderligt, hvad färgen gör mycket här i
verlden. Jag har hittills för det mesta haft gråa
kläder; och nu förstår jag, hvarför folk aldrig haft
respekt och varit rädda för mig, utan alltid glinat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
