- Project Runeberg -  Jan Olsons äfventyr eller en vermländsk emigrants resor och lefnadsöden i det Norra Amerika /
348

(1892) [MARC] Author: Gustaf Sjöström With: Gus Higgins - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när du sökte din storhet i politiken, så hoppade
du i galen tunna.”

“Well, det inser jag också nu”, sa’ jag. “Men
nog skulle det ändå ha vurri triflit att bli
borgmästare i Chicago och kanhända minister i
Danmark.”

“Trefligt! Ja, visst ja! Det skulle också vara
trefligt att vara kejsare i Tyskland. Men man
kan inte bli allt möjligt. Man får lof att hålla
sej till sin kallelse. Gör det, Janne, så skall du
bli en aktad man, och ditt namn skall äradt gå till
efterverlden.”

“Well, det kan så vara”, sa jag. “Men troublet
med mej är, att jag har ingen särskild kallelse.
Jag kan vara hvad som helst, ifall det är fråga
om näfvarna. Jag har varit dräng och smed och
jernvägsbyggare och diversehandlare. Men hvad
är det för storhet i tockna yrken? Visserligen
har jag också varit indianläkare och var på
vippen att bli indianmessias; men att vara stor bland
röskinnen, det kärar jag inte mycket för. Sedan
har jag väl också fått lite heder för mina
skrifverier i tidningarne, och det har känts mycket godt
i hjertgropen. Men nog skulle jag väl ändå
kunna klifva ett steg högre, tycker jag.”

“Nej, gör inte det, Janne, sa Charlie, “för då
går det på tok. Sitt ner nu med mej här på
bänken, så skall jag säja dej ett ord.”

Vi slogo oss ned på en grof, väderbiten bänk,
som stod på stranden. Framför oss låg den stora
Michigan-sjön med sin ändlösa, rörliga yta, som
glittrade i solljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/janols/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free