Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När granarna tändas. Med 10 teckningar av Gisela Trapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdarna glödde och flammade så röda, och när
slädarna kommo dansande förbi henne på
vägen till och från sta’n, så sjöngo alla
bjällror så tydligt:
— Jul! Jul! Jul! Den allra vackraste jul!
Nog var det kallt, men inte så där
plågsamt kallt. Hela luften hade något så glatt
och uppfriskande, och snön sjöng, så det
knarrade under skosulorna på henne.
Ja, i kväll var det julkväll, och lilla Elsa
gick och tänkte på, att hon hade hört, att hos
många rika, ja också hos fattiga, hade barnen
julgran på julaftonen. Nere på herrgården
hade de julgran, och Elsa kände flera av sina
skolkamrater, som varit bjudna dit att se på.
Hon hade inte blivit ihågkommen. Hon bodde
så långt ur vägen, och förresten kan man ju
inte begära, att människor skulle komma ihåg
alla.
Men Elsa hade hört talas om, hur
underbart vacker en sådan julgran var. Det var en
riktig gran, som blivit tagen hem från skogen,
men på alla grenar och kvistar hade man satt
ljus och hängt silver- och guldtrådar, och när
ljusen blevo tända, så glänste och gnistrade
det, som om alla stjärnor på himmeln skulle
hava fallit ner i trädet.
Lilla Elsa funderade på, hur det egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
