Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få repen, som han varit bunden med, upp till
fönstret och få dem fastbundna där, så att
han kunde klättra dit upp; och sedan filade
han på järnstängerna, så att hans händer
blödde, medan ödlan kilade upp och ner på
muren och sade: Skynda er, skynda er! Ty det
är snart morgon.
Men innan solen gick upp, stod lille Frans
räddad och fri på berget utanför slottsmuren,
och där väntade stenbocken på honom.
— Sätt dig upp, lille Frans! sade han. Och
håll dig väl fast! Ty nu ska vi galoppera ner,
allt vad tygen hålla.
Frans satte sig upp på stenbockens rygg
och höll sig väl fast, och det kunde också
behövas, ty hade det gått trögt att traska
uppför berget, så flög han nu ner med en sådan
fart, som när man kastar ner en sten och den
hoppar från klippa till klippa.
— Jag faller! Jag faller! Jag står på
huvudet! ropade Frans och hakade sig fast vid
stenbockens hals.
— Nej, du faller inte, svarade denne, jag
står så säkert på mina ben. Och vidare gick
det öfver stock och sten.
Just som solen gick upp, stod Frans vid
borgmästarens dörr och knackade på.
Borgmästaren kom själv ut och öppnade, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
