Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - I. Allmän översikt - Förädlingsverksamhetens ställning i järnhanteringens allmänna utvecklingsprocess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Förädlings-
verksamhetens
ställning i
järnhan-
teringens all
manna utveck-
lingsprocess.
Som bakgrund till järnmanufaktureringens utveckling torde vissa för
järnindustrien i sin helhet gemensamma moment förtjäna framhållas.
Som bekant medförde kokstackjärnets och de moderna färskningsmeto-
dernas införande en förskjutning av hela vår järnhanterings interna-
tionella läge. På grund av frånvaron av fossilt bränsle har nämligen
vårt land sjunkit ned från platsen som världens största järn- och stål-
producent1
) till en kvantitativt ganska blygsam ställning, under det att
den ofantliga ökningen i brytningen av fosforrik malm huvudsakligen
gått på export i oförädlat tillstånd. Vår framskjutna ställning på kva-
litetsjärnets område hava vi däremot lyckats bättre bevara. De mellan-
svenska fosforfattiga malmerna ge nämligen med den omsorgsfulla sven-
ska träkolsblåsningen ett kvalitativt hittills oöverträffat material, av vil-
ket den utländska (särskilt den tyska och engelska) kvalitetsindustrien
stått i stort beroende. Efter den omsvängning i vår bergspolitik vid
mitten av 1800-talet, som markeras av upphävandet av exportförbudet
å tackjärn 1857 och avskaffandet av exporttullen därå 1864, har vis-
serligen den del av detta kvalitetsjärn, som gått ur landet i oarbetat el-
ler halvbearbetat tillstånd, absolut sett ökats, i det exporten av såväl
tackjärn som stångjärn och valsjärn, valstråd och tubämnen visat kraf-
tig stegring. Detta oaktat har emellertid den inhemska manufaktu-
reringsverksamhetens betydelse i förhållande till den grövre järnhan-
teringen avsevärt ökats. En bild av denna utveckling ger följande ta-
bell, som utvisar förhållandet mellan landets totala konsumtion av vissa
halvfabrikat av järn och stål (avsedda för vidare manufakturering) samt
den inhemska tillverkningen av samma halvfabrikat.
DEN INHEMSKA FÖRBRUKNINGEN AV VISSA HALVFABRIKAT AV JÄRN OCH
STAL UTTRYCKT i % AV DEN TOTALA TILLVERKNINGEN.
Årligen
1886—1890
1891 — 1895
1896—1900
1901—1905
1906—1910
1911—1915
Smältstyck-
en och
råskenor.
93.80
94.es
88.93
88.17
83.09
76.20
Göt.
95.17
97.04
97.26
97.01
97.20
97.34
Stångjärn och
stål samt
diverse andra
halvfabrikat.
24.56
38.19
55.52
56.99
70.83
74.73
Av tabellen framgår hurusom praktiskt taget så gott som hela göttill-
verkningen numera konsumeras av den inhemska marknaden och så-
lunda underkastas någon form av inhemsk förädling (ingen import före-
kommer). Av stångjärn och stål, fordom en av våra förnämsta export-
artiklar, förbrukades vid tiden närmast före kriget inom landet cirka 3
/4
av hela tillverkningen mot ungefär % på 1880-talet, vartill kommer en
sedan slutet av 1890-talet alltjämt ökad import, vilken 1913 uppgick
till över 7s av hela förbrukningen. Beträffande härdfärskat järn och
stål är förhållandet visserligen det motsatta, i det att en alltjämt
J
) Sveriges tillverkning utgjorde omkring 1740 c:a 40 % av hela världsproduktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
