Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - X. Tillverkningen av handels- och byggnadsgjutgods - Tillverkningsekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Vidare synes skrotbeskickning vid denna gjutgodstillverkning an-
märkningsvärt stor. Vid den i ovan anförda kalkyl avsedda tillverk-
ningen, uppgick skrotbeskickningen till ej mindre än 675 kg. mot 861
kg. tackjärn, allt räknat per ton färdigt gjutgods. Att skrotanvändnin-
gen fått så stor omfattning torde förklaras av att kassationen särskilt
vid tunnare handelsgjutgods är mycket stor, i ovan anförda exempel
ej mindre än omkring 450 kg. per ton godkänt gjutgods. Räknat på ma-
terialets vikt utgör detta en kassation av 29.2 % och en ytterligare vikts-
förlust (huvudsakligen avbränning) av 5.6 %, vilken sistnämnda siffra
också väl överensstämmer med i tekniska handböcker förekommande
uppgifter. Det torde emellertid i detta sammanhang förtjäna påpekas,
att den kontinuerliga skrotbeskickningen ej nämnvärt förminskar gju-
teriernas intresse av tullfrihet å tackjärn. Tack vare den stora kassa-
tionen behöva nämligen ifrågavarande gjuterier i allmänhet ej inköpa
tackjärnsskrot. Skrotet verkställer sålunda endast en kretsgång, så
att den totala tackjärnsförbrukningen under en viss driftsperiod van-
ligen motsvarar vikten av utvunnet godkänt gjutgods ökat med den
viktsförlust, som uppstår genom avbränning. En mindre tillsats av in-
köpt skrot förekommer dock särskilt vid tillverkning av grövre, massivt
gjutgods.
För manufaktureringskostnaderna (till dessa räknas här även
bränsle och kraft) är däremot kassationen av vital betydelse, enär de
förädlingskostnader, som nedläggas ä sedermera nedskrotat gjutgods,
helt belasta det övriga godkända godset. Av speciellt intresse äro här-
vid bränslekostnaderna, enär all den vid tackjärnets omsmältning erfor-
derliga koksen måste hämtas från utlandet och genom fraktkostnaderna
ställer sig betydligt dyrare för de svenska gjuterierna än för vissa kon-
kurrerande utländska industrier. En metod att beräkna de härav för-
orsakade merkostnaderna finnes återgiven i den förut citerade under-
sökningen av verkstadsindustrien, där minimibeloppet för dessa mer-
kostnader antagits vara lika med översjöfrakten. Under antagande av
samma koksåtgång och fraktkostnader som i nämnda beräkning och
med den avbränning och avskrotning, som ovan angivits, skulle dessa
merkostnader uppgå till 1 kr. per ton färdigt gjutgods eller endast O.e
—0.8 % av gjutgodsets värde. Denna merkostnad visade sig sålunda så
obetydlig, att den med all sannolikhet fullt täcktes av marginalen mel-
lan fraktkostnaderna för färdigt gjutgods och tackjärn. Man synes så-
lunda kunna antaga, att de lägre material- och bränslepriser, som de
utländska gjuterierna gynnats av, icke medfört något försprång gent-
emot de svenska vid konkurrens på den svenska marknaden. I den
mån de främmande gjuterierna visat sig konkurrenskraftiga pä vår
marknad måste man därför tydligen söka anledningen till deras över-
lägsenhet i de övriga manufaktureringskostnaderna, vilka röna infly-
tande av tillverkningens organisation och produktionsskalans storlek.
Det torde emellertid redan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att
det på ifrågavarande område ofta anlitade mönster- och patentskyddet
i många fall medför en liknande konkurrenskraft, utan att någon över-
lägsenhet betingad av lägre egentliga produktionskostnader nödvändigt-
vis behöver förutsättas. Särskilt gäller detta husgeråd o. dyl. artiklar, där
förmågan att träffa konsumenternas personliga smak ofta är av större
vikt än den egentliga priskonkurrensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
