Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - X. Tillverkningen av handels- och byggnadsgjutgods - Tullskyddets höjd och utnyttjande samt pris- och konkurrensförhållanden på den inhemska marknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
starka skäl tala dock för att tullskyddet i de flesta fall gjorts effektivt.
A ena sidan är nämligen den inhemska konkurrensen starkt beskuren
av den redan år 1904 bildade s. k. Gjuterikonventionen, som utgör en
sammanslutning av landets nio största tillverkare av handelsgjutgods,
samt den överenskommelse, det s. k. Gjuteriavtalet, vilken sedan år 1909
äger bestånd mellan nyssnämnda sammanslutning och detaljhandelns
centralorganisation, Sveriges järnhandlareföreningars centralförbund.1
)
A andra sidan saknas för ett flertal artiklar nämnvärd prisreglering
även från främmande konkurrens. Detta gäller i första hand sådana
artiklar, som åtnjuta ett "naturligt skydd" i det förhållandet, att för
vårt land speciella modeller och kvaliteter här huvudsakligen komma till
användning, såsom beträffande kokspisar, ugnar, kaminer m. m. Men
även beträffande sådana artiklar, där införsel av denna anledning ej
omöjliggöres, försvåras den i hög grad genom vissa bestämmelser i Gju-
teriavtalet. Detta förpliktar nämligen järnhandlarna, att vid sina in-
köp lämna företräde åt Gjuterikonventionens medlemmar, och denna
bestämmelse anses äga den innebörden, att järnhandlarna ej få föra
utländska fabrikat av de i avtalet berörda artiklarna. Som dessa be-
stämmelser praktiskt taget gälla samtliga varor, som äro föremål för
inhemsk tillverkning2
), är tydligen den fria konkurrensen begränsad
till sådana artiklar, som ej tillverkas av våra gjuterier eller på grund
av sin beskaffenhet (växlande modeller och fabrikat) ej kunna göras
till föremål för en effektiv prisreglering. Det bör vidare tilläggas, att
ifrågavarande organisationer till tryggande av dessa bestämmelsers ef-
terlevnad äga tillgång till effektiva maktmedel.
Slutligen förtjänar i detta sammanhang observeras, att regleringen av
detaljpriserna helt är överlämnad åt de lokala järnhandlarföreningarna,
varför den möjligheten givetvis ligger öppen, att tullskyddet åtminstone
delvis utnyttjats i handelns och ej i industriens intresse. Att närmare
diskutera sannolikheten härav skulle emellertid kräva en ingående un-
dersökning av förhållandet mellan respektive organisationer och måste
i övrigt baseras å en synnerligen vansklig uppskattning av deras styrka,
varför detta här knappast kan komma ifråga.3
)
*) Gjuterikonventionen ingår numera (sedan år 1908) som en av de fyra "sektio-
nerna" i järn- och metallvaruleverantörföreningen. Närmare uppgifter rörande dess
organisation samt gjuteriavtalets innehåll återfinnas i Trustlagstiftningskommitténs be-
tänkande av år 1921, s. 83 ff.
2
) För sådana artiklar, som ej direkt falla under Gjuteriavtalets standard-bestäm-
melser, äro speciella överenskommelser träffade, växlande för olika varor.
3
) En utredning av möjligheterna av att vid en tullförhöjning skaffa betryggande ga-
ranti för att en sådan komme industrien och ej handelns sammanslutningar till godo
återfinnes i mellanhandssakkunnigas utlåtande av den 12
/5 1921, som bilaga bifogat be-
villningsutskottets betänkande nr. 43 samma år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
