Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Sensommarkvällar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Och trötta huvuden, dem sorgen krönt
förtidigt, övermäktigt, obelönt,
vi måste, liksom vålnadsstilla luta
i åsktung kväll mot sval och dunkel ruta.
Vi hade ingen att förtro oss åt —
var vi det frestat, lurade försåt.
Vi lärt oss tro på Gud, men eljest ingen,
och Gud — bestal oss luften under vingen.
I en gemensam hopplöshetens flod
förrann vårt unga, oskuldsvarma blod.
Förrådda, hånade av fränder, alla,
vi hörde ödets jättebränning svalla.
O, barndom, ungdomstid! Du svarta nöd!
Du släckte ändå ej vår viljas glöd. —
Ännu som bortom dunkla trän det blänker
av blixtar, när jag tyst vår lott betänker.
Sensommarkvällar, broder, passa oss.
Då mognar under rymdens tordönsbloss
den frukt, som aldrig smekts av solskensvåren,
men såtts och burits djupt i hj ärtesåren,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
