Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnhandtering i Norrbotten under 1600- och 1700-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han erhöll privilegier för anläggande af Selets bruk med
masugn och manufakturverk, Svartlå bruk med masugn och
stångjärnshammare och Törefors bruk med masugn,
stångjärnshammare och manufakturverk, hvilka han uppförde
under de första åren af 1800-talet, samt Alters bruk med
stångjärnsverk och Gyljens bruk med masugn, hvilka två
senare pivilegier Hermelin emellertid ej själf använde sig af.
Dessa anläggningar blefvo dock senare utförda, Alter omkring
1825, då Carl XIV Johan blifvit ägare däraf, och Gyljen
1826—1827 af Gyljens bolag.
Samtliga dessa bruk äro nu nerlagda.
För att göra listan öfver norrbottniska järnbruk
fullständig nämnas här äfven Degerfors och Rosfors bruk. Det
förra anlades 1797—1805, var baseradt på köptackjärn och
hade stångjärnshammare och manufakturverk. Det senare,
till hvilket Ristjälns grufvor hörde, omfattade masugn (1832),
stångjärnssmide (1840) samt gjuteri och mekanisk verkstad
(1860). De ha redan länge delat samma öde, som alla de
förut nämnda bruken.
Till slut: äradt vare minnet af de män, hvilka gifvit så
lysande föredömen af kraftfullt och mödorna trotsande
arbete, som de här nämnda pioniärerna för norrbottnisk
järnhandtering.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
