Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Nya omvälvningar inom järnindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att underlätta konkurrensen med utlandet
började man lossa litet på de band som sedan
gammalt tryckte på bergshanteringen. Sålunda
upphävdes exporttullen med dess stränga bestämmelser,
och nya förordningar angående tackjärnshandeln
utfärdades. År 1835 frigavs all handel med järn
och tio år efteråt även den dittills begränsade
produktionsrätten till stångjärn och stål. Även
medgåvos lättnader för nyanläggning av hyttor och
hammare.
För att lämna järnverken ännu större möjlighet
att öka sin produktion och förbättra kvaliteten lät
man 1859 de gamla föråldrade bergslagslagarna
falla, 1860 upphävdes hammarskatten, 1864 frigavs
bergs- och hytteväsendet helt och hållet, och all
direkt statlig kontroll indrogs. Sist slopades
tackjärnstiondet (1871); ingenting fick längre ligga
tryckande och hämmande på bergverk och
metallindustri. Numera stod det var och en fritt att
igångsätta gruvdrift och uppföra masugnar,
anlägga järnverk eller nedlägga dem efter behag.
Skyldigheten att leverera bestämda kvantiteter av
malm och tackjärn existerade ej längre, verken
hade rätt att skaffa sig ved och kol, där de funno
för gott, inköpet av råprodukter liksom även
försäljningen av den förädlade varan var
bruksägarens egen sak.
Tack vare denna lättnad i driften gick
råjärnsförädlingen framåt med stora steg efter nya
utifrån komna metoder. Redan i början av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
