Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, och kvinnorna klandrade han; endast vid kvinnor
kunde han fästa sig och hade blott öga för dem.
Hans blick på lifvet var Onegins, och Petjorin —
det var han själf. Det var glädjande att i hans
kritiskt kalla och elaka blick på lifvet och [-människorna-] {+männi-
skorna+} dock se spår af en djup tro på det enas
och det andras värde. Då jag sade honom detta,
smålog han och sade blott: ’Gifve Gud!’ — Alla
hans ord voro han själf, hela bans väsen i dess
djupa fullhet.»
loan Turgenjeo, som såg Lermontov på två
bjudningar, beskrifver honom sålunda i sina memoarer:
»I Lermontovs yttre låg något olycksbådande och
tragiskt. En mörk, elak kraft, ett reflekterande förakt
och lidelse tycktes utströmma från hans bruna
ansikte och de stora, mörka, orörliga ögonen. Deras
tunga blick disharmonierade sällsamt med uttrycket
i de nästan barnsligt veka och framstående läpparna.
Hela hans undersätsiga, hjulbenta figur med det stora
hufvudet med de kutiga, breda axlarna gjorde ett
obehagligt intryck; men man fattade genast den kraft,
som låg däri. Som bekant, har han till en viss grad
tecknat sig själf i Petjorin.»
Denne unge skalds lif och karakter fylldes af
motsägelser och ytterligheter. Under det att han
redan i sitt förstlingsdrama (»Den sällsamme», 1831)
ropade till vapen mot lifegenskapen, kunde han i sina
personliga tycken och vanor vara både grym och
hjärtlös; samtidigt med att han i sin varma lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
