- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
13

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blåa duken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var rält åt dig, din junker! hvarföre rättade du inte
mun efter matsäcken, din galning!"

Man är klok eller galen alltefter som verlden
linner för godt alt bestämma det. Man är, enligt
ett gammalt ordspråk, icke tjuf för det man själ,
utan för det man ej kan gömma det stulna.

Men der liafva vi Blåa duken, der i
grannskapet af Sista styfverns trappor blänker, belyst af
månans strålar, den blåmålade bleckpålen, trögt vridande
sig på sina hakar för den nordostliga vinden, som då
och då med några fina snökorn, uppfångade ur isgatan,
smyckar de gula bokstäfverna och ziffrorna
dcrun-der, som tillkännagifva för den nyfikne åskådaren,
att Blåa duken är ett af de äldsta näringsställen
inom det gamla Svealand.

De båda vännerna stannade utanför uågra
trappsteg af slen, som ledde upp till en låg och smal
dörr, på hvar sin sida 0111 hvilken befann sig ett
fönster med tillskrufvade luckor, icke läta nog, för
att kunna innestänga ljusskenet och sorlet inifrån.

"Här hafva vi då vårt sökta paradis,” yttrade
sig Adolf Dahl, ”här hafva vi roten aTkunskapens
träd på godt och ondt, såsom du behagat säga
fler-faldiga gånger — men livad är det? — min sann,
luktar det icke stekt fläsk — här bo då, Gud vare
lof, menniskor! — jag älskar blommornas doft, jag
tjuses af rosenångan från rena jungfrulig# läppar; men
ingenting öfvergår lukten af stekt fläsk! — Bror!
låt oss skynda in! — jag börjar försona mig med
ditt Eden.”

Edvard Jäger beträdde trappstegen och
öppnade dörren. Adolf Dahl nickade sitt farväl åt
måne och sljernar. De båda vännerna befunno sig
mellan "skål och vägg,” susom det heter på gammalt
traktörspråk, mellau Blåa dukens mörka väggar,

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free