Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ett hållet löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ingenting, min vän?” anmärkte Dahl, hvars
oro ånyo tilltog.
”Ni behagade nyss fråga mej, herre, med hvad
jag denna vinter sysselsätter mej — — jag har som
ni vet, varit jernbärare om somrarna och strumpväfvare
om vintrarna — nu har jag lagt bort dessa
båda yrken, för att välja mej ett annat.”
”Ett annat — nå så mycket bättre,” svarade
Dahl; ”får jag fråga er hvad för slags yrke det är
— kan jag på något sätt vara er till tjenst? —
hvad är det för yrke ni tänker välja?”
”Jo, herre, jag tänker bli — mördare!”
Uppjagad af detta förfärliga ord och den ännu
förfärligare blick, som beledsagade detta ord, störtade
Dahl fram mot klocksträngen, som hängde vid
salsdörn.
Men till dörren kom ej brukspatronen, ty han
stöttes tillbaka af den förfärlige mannens hand.
”Den klocka som härnäst ljuder för er skull,”
återtog Jernbäraren, ”finnes inte i detta hus — den
finnes i Clara kyrkotorn!”
Dahl skyndade till vrån, der han hade sin värja;
men äfven deruti förekom honom Jernbäraren, som
grep tag i värjan, blottade den, bröt af klingan och
kastade stumparna på divanen.
”Olycklige! hvad är din afsigt!” stammade
brukspatronen, skälfvande i alla leder.
”Att strypa dej, eländige!” var Jernbärarens svar.
Dahl hastade till fönstret och ropade på hjelp,
men slungades derifrån mot divanen, öfver hvilken
han baklänges föll.
Vid denna våldsamma rörelse, kullstjälptes bordet
och kristallampan föll i tusen bitar ut efter
golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
