Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Har ni verkligen försökt? frågade han.
— Ja, sade hon allvarsamt, naturligtvis. Tror
biskop Arvander, att en bondmänniska som jag
lämnar kyrkan utan att märka det?
— Då har jag tagit fel, och ber om
förlåtelse, sade biskopen intresserad. Men vi präster
gör ju oftast den erfarenheten att
avståndstagande från kyrkan kommer av likgiltighet för
religionen och de andliga spörsmålen över huvud.
— Vi bondfolk är religiösa, svarade Ingår,
stundom även sedan vi flyttat in till stån. Men
jag kunde aldrig trivas i kyrkan, sen jag kom
till Gustavsfors. Jag hade aldrig något behov
efter den.
— Ja, men säg mig, på vad sätt tillfredsställde
ni då era religiösa behov?
Hon tänkte sig litet om.
,— Ja£ hade en nedärvd förtröstan på
försynens vishet och rättskipning, och den förökade
jag med exempel ur mitt eget liv och andras.
Ja och sen behövde jag inte mer.
— Ni hade? upprepade biskopen.
— Ja, den är död nu. Hon sade det i en
ton, som om hon talat om en krukväxt som
gått ut. Det är inte så enkelt som jag trodde,
och jag får väl finna mig i att inte förstå.
Själavård var en gammal älskad
sysselsättning, som han mera sällan fick öva, sedan han
blev biskop. Nu befann han sig åter mitt uppe
däri.
— Jag undrar ändå, sade han, och nu på-
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
