Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord: »Vad som särskilt slog mig var frånvaron av smärta
och skräck i deras ansikten, som snarare tycktes uttrycka
lugn och frid» — märk väl, att det gällde män och
kvinnor av hans egen ras, som han kände väl och som ätit
middag med honom i hans eget hus.
Andra vänner med vilka jag ätit middag under de
sorglösa och glada dagarne på Salomonöarna ha sedan
försvunnit — på samma sätt. Tänk bara, jag gav mig med på
den teaktimrade tvåmastaren Minota på en negerjaktfärd
till Malaita, och jag tog min hustru med mig. Vår lilla
hytts dörr bar ännu färska märken efter yxhugg till minne
av en händelse för några månader sedan. Den händelsen
bestod i att man högg huvudet av kapten Mackenzie, som
då förde Minota. Då vi löpte in till Langa Langa, ångade
den engelska kryssaren »Cambrian» ut efter att ha
beskjutit en by.
Det är ej lämpligt att belasta denna inledning till min
historia med vidare detaljer, varav jag kan försäkra att jag
har en hel mängd. Jag hoppas ha gjort troligt att min
hundhjältes äventyr i denna berättelse äro verkiiga
äventyr i en högeligen verklig kannibalvärid. Jo jo men, då
jag tog min hustru med mig på resan med Minota, funno
vi ombord en negerjagande, förtjusande irländsk terriervalp,
släthårig som Jerry och vars namn var Peggy. Om inte
Peggy varit, skulle denna bok aldrig ha blivit skriven.
Hon tillhörde Minotas präktige kapten. Jag och min hustru
fäste oss så mycket vid henne, att mrs London efter Minotas
skeppsbrott med flit och utan blygsel stal henne från
Minotas kapten. Jag tillstår också att jag, med flit och utan
blygsel, såg genom fingrarna med min hustrus brott. Vi
voro så förtjusta i Peggy! Den kära, kungliga, härliga
lilla hunden, som begrovs i havet utanför Australiens östra
kust!
Jag måste tillägga att Peggy, liksom Jerry, var född
vid Meringelagunen på Meringeplantaget, som ligger på
ön Ysabel, den närmaste ön norr om ön Florida, där
styrelsen har sitt säte och där kommissionär-residenten mr
C. M. Woodford bor. Vidare och till sist känner jag Peggys
far och mor mycket väl och har ofta känt mitt hjärta bli
varmt, då jag sett detta trogna par springa sida vid sida
utmed stranden. Hans rätta namn var Terrence, och hon
hette Biddy.
Waikiki, Honolulu, Oahu, Hawaji.
5 juni 1915. JACK LONDON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
