Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Matthei gästabuds dag (fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455 JEa
moder tillika med sina trenne apostlar och
beträdde med stilla högtidlighet det af dödens
allvar och tystnad helgade rummet Sedan,
fattande den dödas kalla hand, uttalade han
de tvenne genomträngande orden: ■»talitha
Jcumi», det är uttydt: »flicka, statt upp!»
Och se, den dödas ande återvände till hemie
igen, och flickan stod upp och gick omkring.
Då öfverföllos föräldrarne af en bäfvande
vördnad och bestörtning och stodo
handfallna inför hvad som skett; men Jesus bjöd
lii. Österländsk likbår.
dem lugnt, att de skulle gifva henne, som
sålunda var kallad till lif, något att äta.
Och om han derefter bifogade sin sedvanliga
tillsägelse, att de icke skulle omtala för
någon hvad som intränat, så skedde detta
tydligen icke i den afsigt, att hela saken
skulle förblifva obekant — sådant skulle
också hafva varit en omöjlighet, då alla
omständigheterna vid denna tilldragelse blifvit
bevittnade af så många — utan nämda
tillsägelse berodde vid detta tillfälle derpå, att
de, som af Guds hand fått mottaga prof på
en oändlig barmhertighet, äro mera skickade
att prisa denna barmhertighet med
tillbedjande tacksamhet, om den, lik en förborgad
skatt, gömmes i hjertats innersta djup.
Emellertid, så rik på händelser denna
långa dag med dess närmast föregående natt
än hade varit, så synes det dock af
framställningen hos Mattheus, som om den
kännetecknats af ännu en af dessa mägtiga
gerningar, som utmärkte Kristi lif på jorden
(Matth. 9: 27—31). »När Jesus gick
derifrån, följde honom två blinde, de der ropade
och sade: o Davids son, förbarma dig öfver
oss!» Kristus hade redan förrättat flera
under, än som behöfdes för att bekräfta hans
gudomliga magt och sändning; och det låg
vigt uppå, att menniskorna fäste sig mera
vid de eviga sanningar, hvilka
han-uppenbarade för dem, än vid de helbregdagörande
tecken och under, hvilka han till en liten tid
förrättade bland dem. Icke heller ville han
ännu gifva sin stadfästelse åt den messianska
benämningen »Davids son», hvilken så lätt
kunde missförstås, och hvilken, om han nu
offentligen mottagit den, helt visst skulle
hafva motarbetat hans heliga planer genom
att ögonblickligen till den förmente
mes-sianske konungens förmån bringa till stånd
ett uppror emot romarne. Utan att derföre
nu fästa någon uppmärksamhet vare sig vid
de blinde männen sjelfve eller vid deras rop,
fortsatte han sin väg till det hus i
Kapernaum, der han hade sin boning; och först
sedan de hade följt honom in i huset, var
det han aktade skäligt att pröfva deras tro
med den frågan: »tron I, att jag kan göra
detta?» De sade till honom: »ja, Herre».
Då rörde han vid deras ögon och sade?
»ske eder efter eder tro!» Och deras ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
