Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det detta tilldrog sig gingo Greta
Lindström och Sven Malm sida vid sida uppåt
Ladugårdslandet. Den unga flickan var liten till
växten och bredvid sin långe och kraftigt byggda
följeslagare föreföll hon ännu mindre. Men hur
späd och finlemmad hon än var — eller kanske
just därför — väckte hon öfverallt uppmärksamhet.
Hennes stora, blå ögon glittrade i kapp med
solljuset, där de tittade fram under ett par gulhvita
hårslingor, hvilka trots det att håret blifvit
ordentligt vattenkammadt och hopdraget i en lång fläta,
ostyrigt föllo ned i ansiktet. Håret var Gretas
hemliga stolthet och öppet visade förtviflan. Hur
omsorgsfullt hon än ordnade det hvarje morgon,
dröjde det aldrig länge, innan några testar letade
sig väg ut ur de band, som fängslade dem, och
slingrade sig ned i pannan eller lekte tittut bakom
öronen. Men bland alla hennes flickbekanta fanns
ingen, hvars fläta räckte till knävecken, och heller
ingen, hvars hår glittrade som guld, när solskenet
föll därpå. Och om hon också högt uttalade sitt
missnöje med »den välsignade peruken», underlät
hon aldrig att småle mot sitt täcka ansikte med
dess ram af vackert, ljust hår, så ofta hon gick
förbi en spegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
